MakeOverJunkie

 

Lite så känns det såhär dagen före examen. Men det skiter vi i för imorgon blir det bubbel och firande för hela slanten!

 

Arbetslösheten får jag ta tag i på torsdag...

 

 

 

Ja, det kan väl stämma till viss del.

Jaja, okeeej. Det här ÄR jag.

 

Ganska otroligt att man kan svara på 20 st frågor och få fram ett svar som stämmer in så pass bra på en själv. 

 

Testet finns hos Poolia om ni vill testa er själva.

 

 

Om tre veckor tar jag examen. Om tre veckor är jag färdigutbildad logistiker. Känns skumt. Samtidigt som det ska bli enormt skönt att bli klar känns det som att de här två åren har gått alldeles för fort.

 

Men det är om tre veckor. Nu är det skriva klart examensarbetet som gäller. Så nu sitter vi här, jag och mina gruppmedlemmar, böjda över varsin laptop, och försöker att få det vi har gjort de senaste veckorna att bli begripligt för andra. 

 

Om vi lyckas märker vi om två veckor. Då är det redovisning och opponering. Mina favoritsysselsättningar. Whey. Aja, jag får ju träffa lövly Helena då iaf.

 

 

 

 

 

 

 

I år bidde det inga eldar eller fyrverkerier för vår del. Jag skyller på skitväder och brist på ork. Istället blev det myskväll på vindtäta Bråddan med lagom mycket öl = vuxenpoäng. Sen gick vi hem och sov vid tio = pensionärspoäng. Självklart glömde jag ta med finkameran så ni får hålla till godo med crappy mobilbiler.

Bäbisarna får också lite sol.

 

 

Förra helgen arrangerade Naturskyddsföreningen Sveriges största klädbytardag och självklart ville jag också vara med!
Jag bytte bort en gammal jacka, två par byxor och en tröja mot det fina ni ser ovan. Jeansjackan ska självklart nitas, även den svarta toppen ligger i farozonen. Mest nöjd blev jag dock med kjolen från Monki. Eller klänningen (älska rött). Har inte riktigt bestämt mig än. Får se vad som sitter bäst när jag provat det. För nej, jag har inte provat sakerna än. Fy mig!

 

 

Sådär då. Då har jag varit på min första anställningsintervju. Jag tror att det gick bra. När det var färdigt så sa hen som rekryterat mig typ "Det här gick ju jättebra. Jag vet vem den andra kandidaten är (. Bara en till? Panik! Prestationsångest! reds. anm), och personligen så hejar jag på dig". Och det värmde ju lite i det ack så oroliga studenthjärtat. Så nu håller vi kollektivt tummarna för att tant får komma på en andra intervju, göra lite tester och sådär, och sen tillomed kanske får ett jobb där ute i skogen. 

 

Nu ska jag fira att jag inte fick totalt hjärnsläpp med att dricka en kopp kaffe och plantera lite bönor. För det är jag värd!

 

 

Nu är det väntans tider här hemma och ni må tro att spänningen är olidlig.

Kommer någon av mina små odlingar ta sig? Blir det någon balkong-odlad tomat för Bella i år? Kommer hinken räcka till salladen eller kommer den svämma över? Kommer Albin stå ut med mitt nyfunna intresse eller får jag ta med mina små byttor och bo i källaren? Frågorna och förhoppningarna hopar sig hos den här nykläckta hemmaodlaren och 14 dagar känns plötsligt som en smärre evighet. Jag vill ju se resultat nu ^^