Hellu. Här är händer inte mycket... Men det händer desto mer i levande livet. Vi har köpt hus. Vi har flyttat. Vi renoverar för fullt. Jag ska börja plugga på halvfart parallellt med jobbet.
Mycket att göra är en underdrift. Jag återkommer när det lugnar ner sig (haha som att det kommer hända) och jag lyckas lokalisera vart i flyttkaoset som min dator gömmer sig
Sitter på bussen till Linköping och tänker med skräckblandad förtjusning på dagen som kommer. Igår kändes det som att jag skulle svimma av när jag kom hem och började tänka på vilket ansvar jag kommer ha om två ynka veckor. Men det ska nog gå det här med. I guess...
Om tre veckor tar jag examen. Om tre veckor är jag färdigutbildad logistiker. Känns skumt. Samtidigt som det ska bli enormt skönt att bli klar känns det som att de här två åren har gått alldeles för fort.
Men det är om tre veckor. Nu är det skriva klart examensarbetet som gäller. Så nu sitter vi här, jag och mina gruppmedlemmar, böjda över varsin laptop, och försöker att få det vi har gjort de senaste veckorna att bli begripligt för andra.
Om vi lyckas märker vi om två veckor. Då är det redovisning och opponering. Mina favoritsysselsättningar. Whey. Aja, jag får ju träffa lövly Helena då iaf.
I år bidde det inga eldar eller fyrverkerier för vår del. Jag skyller på skitväder och brist på ork. Istället blev det myskväll på vindtäta Bråddan med lagom mycket öl = vuxenpoäng. Sen gick vi hem och sov vid tio = pensionärspoäng. Självklart glömde jag ta med finkameran så ni får hålla till godo med crappy mobilbiler.
Pelle och jag bytte hattar.
Obligatoriska egobilder.
Albin fick också prova Pelles keps. Klad Albin.
Karin och Henke var där och förgyllde tillvaron
.
Jag hade blingbling och mormors fina tröja på mig ♥
Vi vek stiliga skjortor av tjugolappar.
André kom förbi och visade sin nya frisyr,
Sen gick vi hemåt. Vissa av oss gick hand i hand och vissa närmre än så ♥
Förra helgen arrangerade Naturskyddsföreningen Sveriges största klädbytardag och självklart ville jag också vara med! Jag bytte bort en gammal jacka, två par byxor och en tröja mot det fina ni ser ovan. Jeansjackan ska självklart nitas, även den svarta toppen ligger i farozonen. Mest nöjd blev jag dock med kjolen från Monki. Eller klänningen (älska rött). Har inte riktigt bestämt mig än. Får se vad som sitter bäst när jag provat det. För nej, jag har inte provat sakerna än. Fy mig!
Såhär nu i efterhand känner jag att jag kanske möjligtvis inte skulle ha planterat en hel påse med tomatfrö. Verkar nämligen bli väldigt många plantor. Men man lär sig så länge man lever, och blir det övermäktigt får jag väl skänka bort en planta eller två.
Sådär då. Då har jag varit på min första anställningsintervju. Jag tror att det gick bra. När det var färdigt så sa hen som rekryterat mig typ "Det här gick ju jättebra. Jag vet vem den andra kandidaten är (. Bara en till? Panik! Prestationsångest! reds. anm), och personligen så hejar jag på dig". Och det värmde ju lite i det ack så oroliga studenthjärtat. Så nu håller vi kollektivt tummarna för att tant får komma på en andra intervju, göra lite tester och sådär, och sen tillomed kanske får ett jobb där ute i skogen.
Nu ska jag fira att jag inte fick totalt hjärnsläpp med att dricka en kopp kaffe och plantera lite bönor. För det är jag värd!
Nu är det väntans tider här hemma och ni må tro att spänningen är olidlig.
Kommer någon av mina små odlingar ta sig? Blir det någon balkong-odlad tomat för Bella i år? Kommer hinken räcka till salladen eller kommer den svämma över? Kommer Albin stå ut med mitt nyfunna intresse eller får jag ta med mina små byttor och bo i källaren? Frågorna och förhoppningarna hopar sig hos den här nykläckta hemmaodlaren och 14 dagar känns plötsligt som en smärre evighet. Jag vill ju se resultat nu ^^
.
*tihi*
